Blod, svett men inga tårar! *BILDBOMB*

Lördagen den 14/9 var vi åter igen i spårskogen med Viska. En underbar dag med vackert väder och härligt sällskap förgyllde det hela. Till att börja med lade vi (jag o Kakan) ett kort uppvärmningsspår till Viska med en raksträcka och en vinkel, som fick ligga ca en timme. Viska var taggad (som alltid) och hann ta spåret innan vi släppte på! Det gick mycket bra och hon hittade sin klöv. Efter det var det dags för lite vila för henne, och hon slocknade i bilen ganska snabbt. Då passade vi på att lägga hennes andra spår som var ett längre spår (anlagsspår). Efter det var det tid för kaffe och fika. Vi pratade mycket om träningen och vikten av possitivitet och kontinuitet. Att lägga spår ca 2 ggr/vecka och även i olika spårlängd och miljöer, och att det alltid ska göras när man är på gott humör. Att gå ut i spåret när man är på dåligt humör är ingen mening, då man bara riskerar att förstöra för hunden (gäller förvisso all hundträning).

Jag och Kakan har träningssnack! 

(Jag är inte arg, det var bara väldigt hett kaffe!!)

Sedan var det då dags för Viskas andra spår för dagen och min puls höjdes en aning, var så spänd på hur det skulle gå med tanke på att detta spår var mycket längre. Skulle Viska behålla sitt fokus? Vi släppte på och snabbt tog hon spåret! Efter spårgången ville hon dock med jämna mellanrum försäkra sig om att Kakan (Viskas "köttbullsmamma") hängde med, men så fort jag visat och kommenderat "spåra" så återtog hon spåret. Och visst hittade hon sin klöv!! Denna gång gick det över all förväntan, och betydligt bättre än hennes första försök. Stor skillnad! Både jag o Kakan var så nöjd med henne att det blev kramkalas mitt i skogen hihi...

En mycket stolt Viska har hittat sin klöv!

Med ut på träningen var det (förutom jag o Kakan) "Kotten", Sussi, Emma .K, Emma. N, och Tina. P med söta och glada dottern Tyra. Både valpar och vuxen hund var med i spåren. En liten labbeprins på 10 veckor som vann mitt hjärta totalt!! Så underbar... 

Lillprinsen "Django" med matte Sussi testar lite blodspår!

Duktige Castor!

Tina med sin tollare (som jag tyvärr glömt namnet på)

~ ~

I skrivande stund har jag nyss anmält intresse för nästa viltspår (lördag) där vi även kommer att ha lite "ringträning" (inför utställning), vilket passar oss ypperligt, då Viska behöver mer träning i ffa tandvisningen, hon blir nämligen så "till sig i trasorna" att hon har svårt att hålla sig stilla...

Med fortsatt träning och Kakans hjälp kommer Viska att fixa detta galant och vi ser med spänning fram emot hennes fortsatta "karriär" i spåren! Vi är så stolta över henne och glada över hennes arbetsvilja och kapacitet. Hon är verkligen en pärla, och att hon dessutom är grymt vacker gör saken inte sämre precis *KÄRLEK*

Avslutningsvis lite fler bilder på vackertösen! 

~ ~

En mindre bildbomb jag vet, men kunde inte låta bli att visa de vackra bilderna som Emma K och "Kotten" tagit! Tusen tusen tack för dessa!

Ha det gott

Må och mys!

Med solsken i blick!

Så har vi då äntligen premiärat i viltspårskogen! Morgonen började med spårläggningen där jag följde en tjej som kallas "Kotten", som visade mig hur blodet ska droppas och klöven dras. Tyckte att jag droppade och droppade och lika fullt hade jag ganska mycket blod kvar i spårslutet! Efter den turen blev det kaffe och gott fika som gulliga "Kakan" fixat till oss. Vi var för dagen 3 ekipage och vi hade det väldigt trevligt tillsammans. Vi pratade mycket om vad vi ville ha ut av våran spårning och även andra framtidsplaner, samt givetvis vardagliga erfarenheter etc. För egen del hoppas jag givetivs kunna utbilda Viska hela vägen ut, men skulle det inte bli så så kan man alltid använda viltspår som en mycket bra aktivering resonerar jag. Huvudsaken är att vi har kul tillsammans och att Viska får använda nos och huvud ordentligt!

Efter fika och väntan på att spåret skulle ligga till sig ordentligt var det så dags för att gå spåret. Plötsligt inser vi (jag och "Kakan") att precis där vi ska gå på, så har en mindre folksamling med hundar samlats. Tydligen var det någon form av bruksträning på G! Märkligt att de väljer att lägga sin träning bland tydligt uppmärkta spår kan jag tycka... Nåväl; sele och spårlina åkte på och vi började vår resa i premiärspåret. "Kakan" hjälpte oss igång, och det fungerade ganska bra. Givetvis fick hon mycket hjälp och stöd av både mig och "Kakan" då det ju faktiskt var hennes första spår! Vi fick verkligen bita oss i tungan när vi ville berömma, för varje "BRA" eller "DUKTIG" så tappade Viska sin koncentration. Därför fick vi istället pusha henne till att spåra! Tills slut hittade hon sin klöv och blev mycket stolt, hon bar den med högrest huvud och stolta steg samt viftande svans *KÄRLEK*

När vi väntade på spårtiden blev "Kotten" plötsligt inringd till ett praktiskt eftersök och blev tvungen att åka. Efterhand visade det sig att fler ekipage behövdes, så "Kakan" fick också rycka ut. Totalt var de tre på eftersöket men denna gång hittades ingen älg...

Tänk en sån tur man kan ha som har fått tag i en MYCKET duktig och kompetent tränare som "Kakan är, riktig lycka! Och det blir ju inte sämre av att personkemin stämde direkt, och vi hade mycket kul ihop. Detta kommer att gå så bra är jag helt övertygad om, och jag tror minsann att jag fått en vän för livet på köpet!!!

En stolt Viska med sin klöv i spårslutet!

~ ~

Lite bus hann Viska med också innan spårningen!

~ ~

Väntar på spårgång, här tillsammans med husse m.fl.

~ ~

"Ja kom igen då" Två busfrön!

~ ~

Ett stort tack till Elisabet "Kakan Viklund och Cecilia "Kotten" Grahn mf.l. för en helt galet fin dag!

Nu är det dags att börja ordna med lunchen till husse!

Ha det gott

må och mys!

Energi för två eller fler!

I morse vaknade lillgumman vid halv åtta-tiden (som vanligt) och när jag skulle ta ut henne så visade det sig att utgång inte alls var hennes prio! Nej baske mig hon ville bara busa och leka. Men givetvis ville hon ut efter en stund (dock efter lite trugande), och då var det ju inga som helst problem. Rastningen var snabbt avklarad o sen var det bus igen som gällde. Så hon har verkligen energi till tusen denna dam!

När vi tränar är hon verkligen på klorna och vill göra allt och helst samtidigt. Därför måste man vara lugn i sin utövning och inte jaga på henne, då blir det allra bäst. Nu håller vi ju på med inklickningen och det går riktigt bra. Hon reagerar bra på klickern, även om vi inte är "där" riktigt till 100% än. Eftersom att Viska lätt går upp i varv och har lång stoppsträcka, satsar jag mycket tid även på passivitet och att helt enkelt lugna ner sig. Det gär väl så där halvbra, vissa gånger bättre än andra. Det gäller att hitta rätt strategi och det har jag inte nått fram till än!

I momentet självkontroll har vi utökat från att bara ta kontakt, till att sitta o vänta på maten tills ett "varsågod" kommer vilket det bara gör om hon tar ögonkontakt. Samma sak gäller när vi ska gå ut, sitt o vänta tills halsband o koppel är på och dörren öppnad - ögonkontakt =varsågod. Funkar jättebra men ibland när hon är uppe i varv så ser man nästan kugghjulen snurra när hon funderar på varför jag "bara står där" o inte öppnar dörren!! Hon kommer alltid ihåg sig dock... *Gullstrut* (obeservera att detta händer ALDRIG vid matgivan av någon määärklig anledning hihi, för inte kan det väl bero på hennes omåttliga aptit?!!?)

På lördag kommer vi att premiära i viltspårsskogen vilket vi ser fram emot enormt mycket. Det ska bli himla roligt att se om detta faller henne på läppen så att säga. Jag hyser inga tvivel i saken, men man vet ändå aldrig! Huvudsaken är att vi får en trevlig dag i skogen tillsammans, sen om det går bra är det en bonus. Givetvis kommer det en återberättelse här om våran dag tillsammans!

Ha det gott
må och mys!