2013-09-09

Med solsken i blick!

Så har vi då äntligen premiärat i viltspårskogen! Morgonen började med spårläggningen där jag följde en tjej som kallas "Kotten", som visade mig hur blodet ska droppas och klöven dras. Tyckte att jag droppade och droppade och lika fullt hade jag ganska mycket blod kvar i spårslutet! Efter den turen blev det kaffe och gott fika som gulliga "Kakan" fixat till oss. Vi var för dagen 3 ekipage och vi hade det väldigt trevligt tillsammans. Vi pratade mycket om vad vi ville ha ut av våran spårning och även andra framtidsplaner, samt givetvis vardagliga erfarenheter etc. För egen del hoppas jag givetivs kunna utbilda Viska hela vägen ut, men skulle det inte bli så så kan man alltid använda viltspår som en mycket bra aktivering resonerar jag. Huvudsaken är att vi har kul tillsammans och att Viska får använda nos och huvud ordentligt!

Efter fika och väntan på att spåret skulle ligga till sig ordentligt var det så dags för att gå spåret. Plötsligt inser vi (jag och "Kakan") att precis där vi ska gå på, så har en mindre folksamling med hundar samlats. Tydligen var det någon form av bruksträning på G! Märkligt att de väljer att lägga sin träning bland tydligt uppmärkta spår kan jag tycka... Nåväl; sele och spårlina åkte på och vi började vår resa i premiärspåret. "Kakan" hjälpte oss igång, och det fungerade ganska bra. Givetvis fick hon mycket hjälp och stöd av både mig och "Kakan" då det ju faktiskt var hennes första spår! Vi fick verkligen bita oss i tungan när vi ville berömma, för varje "BRA" eller "DUKTIG" så tappade Viska sin koncentration. Därför fick vi istället pusha henne till att spåra! Tills slut hittade hon sin klöv och blev mycket stolt, hon bar den med högrest huvud och stolta steg samt viftande svans *KÄRLEK*

När vi väntade på spårtiden blev "Kotten" plötsligt inringd till ett praktiskt eftersök och blev tvungen att åka. Efterhand visade det sig att fler ekipage behövdes, så "Kakan" fick också rycka ut. Totalt var de tre på eftersöket men denna gång hittades ingen älg...

Tänk en sån tur man kan ha som har fått tag i en MYCKET duktig och kompetent tränare som "Kakan är, riktig lycka! Och det blir ju inte sämre av att personkemin stämde direkt, och vi hade mycket kul ihop. Detta kommer att gå så bra är jag helt övertygad om, och jag tror minsann att jag fått en vän för livet på köpet!!!


En stolt Viska med sin klöv i spårslutet!

~ ~


Lite bus hann Viska med också innan spårningen!

~ ~


Väntar på spårgång, här tillsammans med husse m.fl.

~ ~


"Ja kom igen då" Två busfrön!

~ ~

Ett stort tack till Elisabet "Kakan Viklund och Cecilia "Kotten" Grahn mf.l. för en helt galet fin dag!


Nu är det dags att börja ordna med lunchen till husse!

Ha det gott
må och mys!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar