Kåseri över en inoff!

Att ställa ut hund här i Norrbotten innebär mer som regel än undantag att man kniper varje tillfälle i akt, oavsett om det är en inoff eller officiell; "man tar det man får" helt enkelt. Fenomenet med en inoff här i Norrbotten verkar dock vara (fortfarande) att varje vinst är "guld värd". Tyvärr ser ju inte verkligheten ut så; en inofficiell utställning ÄR och SKA så förbli; ett träningstillfälle för hundarna OCH ägarna och inget annat!! Eventuella vinster i form av HP odl betyder ju inget i dagens sammanhang...

De som "dömer" vid dessa tillfällen ska ha gedigen kunskap om hundars fysik i allmänhet och inte en ras i synnerhet. Det jag har svårt för att förstå är att varför man inte kan anlita en eller två av SKK godkänd allmändomare inför en inofficiell utställning. Domarna finns över hela Sverige, och så även engagemanget bland dem! Min fråga är: Måste man alltid utgå ifrån att de av SKK godkända domarna inte vill/kan ställa upp? Handlar det om en kostnadsfråga? Om så är fallet; var hamnar alla medlemspengar i alla rasföreningar v.s SKK?

Tilllbaka dock till dagens ursprungliga fråga/tema i detta kåseri; det Jag reagerar starkt över är att man allt som oftast vid dessa "inoffare" ändrar om bedömningsordningen. Jag anser att ska man hålla en hundutställning oavsett syfte så ska den ändå utövas enligt SKKs reglemente d.v.s, tikarna mot tikarna, hanarna mot hanarna och sedan BIR/BIM och därefter finaler. Det ska väl inte ens behövas nämnas eller? Nyblivna valpägare ska inte behöva utsättas för denna typ av förändring.

En hundutställning är även en mycket viktig mötesplats för hundägare att knyta kontakt med andra som har samma intresse oavsett hundras, vilket vi alla ska vara rädd om och värna om oavsett hundrastillhörighet. Genom alla år som hundägare och aktiv utställare och tävlande inom andra hundsporter (med raser långt mellan grupperna) har jag alltid uppskattat den sociala biten, man knyter nya kontakter oavsett hundras!

Till sist;  Det som också är ett anmärkningsvärt fenomen är att de flesta väljer ut sina sittplatser närmast ringside, dvs med burar, trimbord och breda campingstolar.. Vilket innebär problem att ta sig fram. Med andra ord får man kränga sig förbi mellan burar stolar hundar, bord och gud vet vad för att överhuvudtaget ens ta sig IN i ringen...

Detta fenomen gäller givetvis även vid utomhustävlingarna; dock med den stora skillnaden: man har betydligt större chanser att slippa trängas allt för mycket, större chans att gå undan!

Har man en medelstor hund med sprattel i benen o hela kroppen (som Viska)  får man höra "Men så glaaad" eller " Såååå fin".. men även sura miner förekommer även här....Har man då en ännu större hund (XXXL) så är det än mer kämpigt att parera hunden gentemot allt o alla i trängseln "oh här kommer en bjässe, håll reda på den för MIN hund bryr sig då inte, den är så liten... blir det tjafs så: "inte var det då min hund för den är mindre/snällare än din" ... Samma fast tvärom när jag hade liten hund... "Men håll undan den där lilla skithunden, den bits!!" ... Ja jag har hört alla varianter... Både stort som smått.... håll i öronen för nu blåser det...

Det har även kommit till min kännedom att man inte ens kan hålla sams i sina egna led...

Nästa hund blir en liten liten frimärkssamling har jag sagt, men min kloka mamma har då svarat upp med att "då är det väl någon som öppnar fönstret"....

Tål att tänkas på

Ha det gott

Må och mys!

Viska bland te och kryddor!

Så har vår första utbildningsdag i specialsök genomlöpt, och gissa vem som var alldeles till 100% på klorna? Ja men absolut, våran "lillan liten" naturligtvis. Hon är ju bara för härlig denna hund! Arbetslusten är alltid på topp och det är svårt att få ner henne i varv så att koncentrationsnivån kan höjas istället. Vi gick igenom grunderna bl.a. om hundens otroliga luktsinne, inlärning hos hund, vad specialsök är, olika specialsökhundar, rutiner/arbetstecken, presentation, detektion, diskrimination, identifikation, kvantifiering, optimering. Praktisk träning på plattform och sökbana samt momentträning.

Vi hundförare fick också försöka identifiera olika lukter i dessa burkar, och jisses det var verkligen svårare än det låter. Visst kände man att det fanns något där som luktade och som man kände igen men ack så svårt att "placera" dom! Det var bland annat te och olika kryddor som vi testluktade på. Sedan torrtränade vi dvs vid plattformen utan hund och vi hade även miljöträning där hundarna fick testa plattformen osv.

Vid inlärningen kommer vi att använda en enda doft för att kunna få söket så bra som möjligt. När uppgiften sök sitter ordentligt och hundarna vet vad de ska göra kan man börja addera den lukt man från början tänkt använda (tex kantareller etc). Att addera lukter brukar gå ganska fort när väl hunden har förstått sin uppgift.

Så här ser burkarna ut där

doftämnen placeras. De placeras

i en ramp med skjutbar skena.

Det vi (jag o Viska) kommer att träna mest på här hemma framöver är stadgeträning och självkontroll. Hon behöver lära sig mer i sin fokusering, då hon gjärna testar ALLT för att få sin belöning. Jag behöver träna timing (klicker) i belöningen så vi har båda varsin fokuseringsuppgift att jobba på!

Det har ju äntligen blivit lite vinter här, istället för blankis och regn. Viska njuter varje sekund hon är ute, hon är ett riktigt snömonster! Kanske så småningom när snön "satt sig" bättre att man kan börja åka upp till skogarna igen så att man kan hitta på mer skoj.

Det återstår att se...

Ha det gott
Må och mys!

Hipp Hipp Hurra!

OBS!!! Klicka på bilden för att förstora den!

Vi gratulerar Uffe och Carola till att ha blivit godkända för NVN; Uffe med Gloria och Lilly, och Carola med Frida! Vi är så glada och stolta över er, och vi kommer givetvis att skriva vidare om era bravader. Än en gång stort grattis och riktiga bamsekramar på er!

Ha det gott
Må och mys!

Hörapparat och broddar!

Viska har nu kommit in i fas två av sin tonårstrots! Vi hade börjat andas ut en aning, och Viska började bli sig själv igen så att säga. Tror ni vi fick andas länge??? Å nä; här ska vi trotsa ordentligt och spöka ännu mer. Nu är ALLT farligt när vi är ute; allt ska nämligen skällas ut (för tillfället grannens utslängda julgran!), maten är enligt henne ett lite onödigt inslag i vardagen och att göra som hon blivit tillsagd - nja för att vara diplomatisk kan jag väl säga att hon behöver hörapparat ;)

Den dagliga lydnadsträningen har jag ökat tillfällena på, dvs oftare men kortare tid åt gången. Detta för att hon ska orka hålla fokus, vilket är nog så svårt när man är i tonåren... Men hon är snabb i sina moment, riktigt dunder! Tyvärr är det ju total isbana ute (det gäller att ha broddar på skorna annars finns det inte en chans att kunna ta sig fram!) så att springa o rasa ute i skogen är inget alternativ, det är lika glashalt där som på gatorna. Då får vi hitta på annat; normalt brukar vi försöka hålla hennes "labbefnatt" utomhus men nu får hon ta sina race inne om och när hon vill. "Har man inte bröd får man äta bulle"!

Nu ser vi fram emot vår utbildningsstart den 15/1 i specialsök på Hundvis Hundskola, vilket blir så himla kul då det är nytt även för mig. Riktigt spännande! Även utställning står på schemat för Januari (25/1), denna gången i Norrlabbens regi. Det är en inoff och de är ju suveräna som träningstillfällen inför sommarens officiella sammanhang. Alla planerade utställningar 2014 finns på hemsidan under "Tävlingar/Prov/Resultat". Hur som helst så ser jag fram emot denna dag då man får träffa så många goda vänner och även se alla vackra hundar.

Vi blickar även fram mot vårens viltspår, ja vi har riktig abstinens här hemma ska ni veta! Inte bara jag; det märks på Viska bl.a. att det räcker med att jag rör i hennes spårsele eller linan för att hon ska bli som tokig (rusar fram, flåsar, viftar på svansen, osv) av förväntan. Nåja, får vi behålla denna sk vinter så kommer våren snabbt! I maj kör vi första provet i viltspåret (AKL) så då får ni hålla tummarna att jag kan hålla nerverna i styr och LITAR PÅ HUNDEN!!! Ja ni som känner Kakan o Uffe vet vad jag menar, för er andra kan jag berätta att det är deras ledord och att man som elev för dom alltid får höra det och inte bara en gång i VARJE spår ;)  Givetvis har de helt rätt, det gäller att ta sig tid i spåret och att läsa sin hund. Det är ju hunden som har näsa för spåret, inte vi som förare!

Jag funderar även på att dra ihop ett gäng glada hundägare och hyra träningslokalen igen för nu var det länge sen vi sågs allihop, och hundarna skulle må bra av lite extra träning. Ni som känner att ni vill hänga med kan gärna höra av er till mig!

Nu ska det sista av julen packas ner så nu har jag inte tid att skriva mer för denna gång...

Ha det gott
Må och mys!