Vi har återigen ställt ut Viska och med resultatet vg 3dje bästa tik jkl. Denna gång var det dessutom premiär för officiell tävlan (i SSRK's regi), så matte var lite nervös! Tack och lov räddade världens bästa uppfödare situationen och ryckte in som handler och Viska visade sig bra! Hon är tyvärr lite lite rund fortfarande (men det går åt rätt håll) och dessutom har hon fällt ur sig pälsen inför löp. Därför blev vi nog båda lite paff ,jag o uppfödaren, inför det fakto att det inte stod något om detta i kritiken...
Vackra Viska med sin uppfödare
Nästa utställning är planerad till April, men det återstår att se huruvida lilla damen har kommit igång med löpet eller ej. Eftersom att det är en inoff så är det inte hela världen att missa den. Hade det varit utomhus hade ju löpet inte spelat så stor roll, men nu är den inomhus så då får vi se hur det blir...
Däremot är vi anmälda till lydnadstvåan på Hundvis, där vi försvårar övningarna och jobbar även med lös hund. Målet är att få kontakten mellan mig och Viska att fungera även med störningar. Hon har bara på kort tid nu blivit bättre i linförigheten, vilket känns toppen. Hon är en stark flicka nämligen, och mina onda axlar har tyvärr fått bekänna färg både en och två gånger. Nu har jag fått konkreta råd och det har hjälpt en hel del även om vi har en bra bit kvar. Vi tränar mycket nu även på att Viska ska kunna stå framför utan att sätta sig ner vilket hon gärna gör annars ;) Givetvis är det mitt eget fel, men inget som inte går att rätta till med mycket träning!
Med tanke på i vilken takt snön har smält undan på sistone så lär det inte dröja allt för länge innan vi får komma ut i viltspåren igen *LYCKA* Träningsplanen är sedan länge välplanerad och färdig att tas i bruk! Ser mycket fram emot årets första spår som ju brukar vara lite knepigt för den lite vintertrötta hjärnan... Minns en fadäs jag hade med min Schäfertik, en tik som älskade sina spår och som aldrig ville lämna skogen (det var en sorg för henne att göra det) . Jag hade planerat spåret in i minsta detalj, jag gick ut spåret och sen åkte vi hem för att packa fikakorgen så att spåret skulle få lägga sig under tiden. Vi kommer ut till skogen igen, och fram till spårstarten. Selar på och startar... Då från ingenstans kommer det en människa och korsar spåret fram o tillbaka flera vändor om, och givetvis blir det tappt och bakspår. Behöver jag ens nämna att vi avbröt?? Än idag kan jag tänka tillbaka och undra vad den där människa gjorde mitt ute i skogen, det var ju inte bär/svampsäsong precis... Nåja det fick bli uppletanden istället. Tiken var nöjd med det ändå, men matte var lite snopen! Så kan det gå med vintertrött hund och en massa otur...
Här hemma har det näst intill stormat i några dagar, huvva vilka vindar!! Det har verkligen burit emot att gå på promis, för vi har nästan blåst iväg... Tur att Viskagumman är totalt obrydd om väder o vind, hon ser verkligen bara fördelar när det blåser; pinnar o löv som blåser o landar framför tassarna är helt perfekt tycker hon! När det har snöat under vintern har hennes leklusta stegrats till det yttersta, då var det verligen YIIIIPPPPIIIEEEE för hela slanten!
Nu är det dags för en rastningsrunda!
Ha det gott
Må och mys
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar