Kåseri över en inoff!

Att ställa ut hund här i Norrbotten innebär mer som regel än undantag att man kniper varje tillfälle i akt, oavsett om det är en inoff eller officiell; "man tar det man får" helt enkelt. Fenomenet med en inoff här i Norrbotten verkar dock vara (fortfarande) att varje vinst är "guld värd". Tyvärr ser ju inte verkligheten ut så; en inofficiell utställning ÄR och SKA så förbli; ett träningstillfälle för hundarna OCH ägarna och inget annat!! Eventuella vinster i form av HP odl betyder ju inget i dagens sammanhang...

De som "dömer" vid dessa tillfällen ska ha gedigen kunskap om hundars fysik i allmänhet och inte en ras i synnerhet. Det jag har svårt för att förstå är att varför man inte kan anlita en eller två av SKK godkänd allmändomare inför en inofficiell utställning. Domarna finns över hela Sverige, och så även engagemanget bland dem! Min fråga är: Måste man alltid utgå ifrån att de av SKK godkända domarna inte vill/kan ställa upp? Handlar det om en kostnadsfråga? Om så är fallet; var hamnar alla medlemspengar i alla rasföreningar v.s SKK?

Tilllbaka dock till dagens ursprungliga fråga/tema i detta kåseri; det Jag reagerar starkt över är att man allt som oftast vid dessa "inoffare" ändrar om bedömningsordningen. Jag anser att ska man hålla en hundutställning oavsett syfte så ska den ändå utövas enligt SKKs reglemente d.v.s, tikarna mot tikarna, hanarna mot hanarna och sedan BIR/BIM och därefter finaler. Det ska väl inte ens behövas nämnas eller? Nyblivna valpägare ska inte behöva utsättas för denna typ av förändring.

En hundutställning är även en mycket viktig mötesplats för hundägare att knyta kontakt med andra som har samma intresse oavsett hundras, vilket vi alla ska vara rädd om och värna om oavsett hundrastillhörighet. Genom alla år som hundägare och aktiv utställare och tävlande inom andra hundsporter (med raser långt mellan grupperna) har jag alltid uppskattat den sociala biten, man knyter nya kontakter oavsett hundras!

Till sist;  Det som också är ett anmärkningsvärt fenomen är att de flesta väljer ut sina sittplatser närmast ringside, dvs med burar, trimbord och breda campingstolar.. Vilket innebär problem att ta sig fram. Med andra ord får man kränga sig förbi mellan burar stolar hundar, bord och gud vet vad för att överhuvudtaget ens ta sig IN i ringen...

Detta fenomen gäller givetvis även vid utomhustävlingarna; dock med den stora skillnaden: man har betydligt större chanser att slippa trängas allt för mycket, större chans att gå undan!

Har man en medelstor hund med sprattel i benen o hela kroppen (som Viska)  får man höra "Men så glaaad" eller " Såååå fin".. men även sura miner förekommer även här....Har man då en ännu större hund (XXXL) så är det än mer kämpigt att parera hunden gentemot allt o alla i trängseln "oh här kommer en bjässe, håll reda på den för MIN hund bryr sig då inte, den är så liten... blir det tjafs så: "inte var det då min hund för den är mindre/snällare än din" ... Samma fast tvärom när jag hade liten hund... "Men håll undan den där lilla skithunden, den bits!!" ... Ja jag har hört alla varianter... Både stort som smått.... håll i öronen för nu blåser det...

Det har även kommit till min kännedom att man inte ens kan hålla sams i sina egna led...

Nästa hund blir en liten liten frimärkssamling har jag sagt, men min kloka mamma har då svarat upp med att "då är det väl någon som öppnar fönstret"....

Tål att tänkas på

Ha det gott

Må och mys!