Debatten handlar egentligen i mina öron (dvs min egen åsikt i ämnet/syn på saken) om två sidor av samma mynt; fostran och träning. Ena sidan är för positiv träning, den andra om fostran. Man vill nå samma resultat men ser faktum med fyra ögon! För mig är dock inte fostran och inlärning riktigt samma sak.
Fostran tex; Om min hund rusar iväg efter något väldigt intressant som jag anser vara helt fel att "så gör vi inte", så visar jag det givetvis tydligt för hunden dvs kallar på den ordentligt eller helt sonika hämtar den med mitt ordentliga missnöje; med skarp röst och tydligt kroppsspråk "usch, det där var verkligen inte okej". Samma gäller i samband med fysisk lek, om vi busar tillsammans och hunden blir överexalterad och biter tag i mig för hårt. Ja, i det läget är det ju inte godis/leksak och positiva signaler kontra ordentlig tillrättavisning som gäller...
Träning tex; som sitt, ligg, stå, backa, höger/vänster, före... Ja det finns tusen saker man kanske vill lära sin hund, då kommer den mjuka metoden till sin rätt (en del kallar det velourlydnad vilket jag tycker känns konstigt) dvs, positiva förstärkningar och att "blunda" när hunden inte gör det man vill ha utfört. När jag lär in ett kommando tex "sitt" så blir jag ju inte missnöjd när hunden misslyckas. Då struntar jag i det och BÖRJAR OM!!! Misslyckas hunden så beror det på mig. Då får jag ju rannsaka mig själv; hur/vad gjorde jag när hunden missförstod, och hur gör jag annorlunda nästa gång? Oj det blev inte bra, nu får vi tänka om...
En sak Jag lärde mig för massor av år sen är från en lärare jag hade på den lokala brukshundklubben, han sa till mig de allra klokaste av ord... "Lär av andras misstag, lyssna på andra hundägares tips och råd, lyssna på dina kursledare i hunderiet, ge tillbaka till andra av dina egna erfarenheter men framför allt: ta fasta på andras framgångar i deras hunderi - dvs hur gick De till väga, vad var det som gjorde att De lyckades? Översätt det sedan till din egna hunds förutsättningar, för bara DU känner din hund"... Han sa även detta: "Upptäcker man att man säger NEJ fler gånger än BRA RÄTT DUKTIG i vardagen så måste man faktiskt tänka om i sitt sätt att kommunicera med sin hund; vad som har gått snett och hur man kan backa och gå tillbaka. Framför allt ha roligt med din hund!" Dessa ord är något jag aldrig glömmer och som jag alltid återkommer till när andra frågar mig om tex "hur gjorde du då?". Jag berättar gärna steg för steg, men påminner ALLTID om att man måste "översätta" träningen till sin egen hund. Det som fungerar på min hund kanske inte passar din!
Summa; Gör hunden något jag absolut inte tycker om så är det givet att jag tydligt markerar det, där är vi överens ang uppfostran, men jag är också "för" en positiv inlärning. De beteenden jag vill ha av hunden ska minst lika tydligt markeras och det får absolut inte glömmas bort! Sen om det rör sig om godis eller favoritleken, det kvittar, där väljer man det man vet att hunden uppskattar mest. Men den totala glädjen från mig som ledare (eller vad man nu väljer att kalla det, jag säger ägare/förare) när hunden gör rätt, ska vara så oändligt mycket större och gladare än ett enda missnöjt Nej!
Som sagt var; Märker man att man säger Nej fler gånger än Bra Rätt Duktig så måste man faktiskt tänka om i sin träning...
Vad tycker du? Hur tränar du, hur uppfostrar du? Kommentera gärna!
Ha det gott
Må och mys!
Till artikeln
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar